La Herradura var så tyst imorse. De enda jag mötte när jag gick längs strandpromenaden var ett äldre par som inte var spanjorer och som tydligen inte hade firat hela natten och en spanjor som sopade undan resterna från de som hade firat hela natten. Med trötta ögon och ännu tröttare stämband gick jag hem till min bästa spanjorska Mari för att få lite frukost och prata om gårdagens galna VM-fest.

Så där jaaaaa! Villa? Torres? Pedro? Nej, PUYOL!!! Jag uppmanar nu alla som vill vara någon att spara ut till grym Puyol-frilla; tänk långt, 80-talslockigt och lugg, its the shit! Och medan vi sparar ut våra hår grattar vi Carles och co för en så efterlängtad och så välförtjänt VM-FINAAAAL!

Caramba!

(så säger man för övrigt aldrig i Spanien, Caramba är inte ett ord, det betyder ingenting)

Jag är nervös! Onsdag kväll är det vinna eller försvinna för España mot det inte alls enkla Tyskland och jag vill verkligen inte att det ska vara sista kvällen jag drar pa mig David Villa-tröjan och skriker mig hes tillsammans med vilda spanjorer. Den spanska flaggan pryder i stort sätt varje fönster, balkong och bilantenn här i Spanien och jag vill hemskt gärna höra bilar tuta, raketer smälla och spanska händer klappa i flameco-takter.

Plötsligt händer det; svensk motorsports framtid Marcus Ericsson vann sin första GP 2 seger i Valencia idag! Stort jäkla grattis Mackan och fler ska det bli det är jag helt övertygad om.

Igår hade vi spansk afton med våra kära vänner Elina och Henke. Bästa uppladdningen inför Spanien-Honduras; 4-rätters tapasmeny på Du Chef, några San Miguel och sedan på med matchtröjorna. Elina och Henkes guldklimp Zeb kan äntligen ha tröjan han fick av mig när han föddes.

Så där ja, då är jag framme i Montreal. Den långa resan gick alldeles utmärkt då jag lyckades förhandla mig till en fönsterplats så jag kunde sova, dessutom fanns Alice i Underlandet som inflight-film! Däremot möttes vi av ett grått och regnigt Kanada och till min stora förtvivlan finns inget gym på hotellet. Men även det gick att lösa, jag fick tre gratis vouchers till ett gym som ligger runt hörnet och som öppnar klockan 06.00.

Nu har jag varit hemma i en vecka! Under denna vecka har jag gjort ALLT det där man inte hinner när man är borta; banken, hårfrissan, kemtvätten och annat skoj. Jag har också träffat mina fina vänner och uppdaterat mig på allt som händer medan jag är ute och flänger.  Mina intryck och slutsatser från denna vecka är som följer:

Denna morgon började bra då jag lyckades övertala hotellpersonalen att släppa in mig i gymmet klockan 06.00 istället för klockan 08.00 då de vanligtvis öppnar. Jag började mitt övertalningsprojekt redan igår med den klassiska "But I work with the Formula 1..." Det funkade bra och klockan 06.00 stod hotellets manager redo att släppa in mig. Efter en timmes träning och en sliskigt söt turkisk frukost är vi nu på banan och laddar inför Turkiets GP.

Jag tror det tog lika lång tid att ta sig från Sverige till Turkiet, inklusive mellanlandning i Riga, som det tog att åka taxi från flygplatsen till hotellet. I hate trafiken i Istanbul! Det är så synd att man inte kommer hinna uppleva denna fantastiska stad, utan bara sitta i bilköer på väg till och från banan.

Santiago Bernabeu har aldrig varit en av mina favoriter när det kommer till fotbollsarenor. Jag har alltid tyckt att den är svår att jobba på, svårt att ta sig mellan pitch och läktare, att det är för trånga utrymmen för intervjuer och att den är ganska ful.